Gudfadern trilogin anses av många vara en av de mest uppskattade filmserier i världen. Alla delarna har ett gediget manus, med lika tunga skådespelare bakom sig. Därför kan jag förstå att det är svårt för EA att bygga ett spel med lika genomarbetat manus, baserat på filmerna.

Första spelet lyckades någorlunda, mycket tack vare att det verkligen kändes som att man fick chansen att arbeta för Don Vito Corleone. I uppföljaren känns tyvärr själva berättelsen väldigt platt och det är väldigt svårt att känna sig delaktig i själva historien.

När EA utannonserade The Godfather 2 skröt de med att mycket skulle vara förändrat och att spelet skulle mer kännas som ett strategispel än som en GTA-klon. När jag nu sitter med mitt exemplar framför mig känner jag tvärtom att det finns väldigt mycket som är gemensamt med första spelet. Den största skillnad är visserligen att numera kan de olika illegala affärsverksamheterna ge din familj olika fördelar. Tar du t ex över alla skumraskställen som handlar med diamanter så får alla dina familjemedlemmar skottsäkra västar. På så sätt kan du se till att få tillgång till bepansrade bilar, mer ammunition eller billigare arbetskraft. När du väl tagit över en fastighet måste du se till att sätta ut vakter, så att inte någon rivaliserande familj försöker återta byggnaden. Tillskillnad från första spelet får du dessutom denna gång tillgång till flera olika städer, vilket egentligen bara blir till ett irritationsmoment eftersom du flyga mellan dessa städer i tid och otid.

Förutom att sköta din egna familj och ta över nya fastigheter så gäller det som vanligt att slå ut de rivaliserande familjerna. Vilket du gör genom att ta över deras affärsverksamheter, avrätta familjens viktiga medlemmar och tillslut bomba deras högkvarter. Ska jag vara ärlig bjuder de rivaliserande familjerna inte på någon större motstånd. Jag kunde lätt ta anfalla flera av deras högkvarter utan att tagit ut de högst rankade familjemedlemmarna innan.

Förutom dessa små förändringar är spelet annars en ganska blek Grand Theft Auto kopia. Där föregångaren i alla fall var belagt i det otroliga charmiga 40-talets New York, befinner du dig nu i 60-talets början som mest känns tafatt och väldigt slitet. Jag trodde ärligt talat att den amerikanska drömmen sprudlade av energi vid denna tid, men jag kan ha fel.

Grafiskt sett är det helt okej. Det är snyggare än The Godfather, men når inte riktigt upp till andra spel i samma genre. Även om det går runt människor i staden så känns de ganska malplacerade och får gärna för sig att springa ut framför fortskridande fordon utan minsta anledning. Musiken är tagen från den tid som spelet utspelar sig och ibland är det en fröjd att bara bila omkring för att lyssna på de olika radiokanalerna ett tag. Jag hade dock gärna sett att det funnits en förteckning över kanalerna och om det egentligen är nog större skillnad på dem. Kanske något som man är bortskämd med den senaste tiden.

Plus:
Bra balans på antalet förmågor som familjemedlemmarna kan inneha.
Underbar musik, vem gillar inte amerikansk jazz?

Minus:
Känns inte direkt nyskapande.
Ganska puckad AI.

Gillar man föregångaren och vill få en uppdatering där du får ta hand om en egen familj med olika egenskaper så ska du definitivt köpa det här spelet. Men förvänta dig inget omvälvande, vänta då hellre på Mafia 2 och håll tummarna.

Titel: The Godfather II
Format: Xbox 360, Playstation 3 och PC
Betyg:

Relaterade inlägg:

1. Recension: Assassin’s Creed 2
2. Recension: Race Driver GRID
3. Recension: Colin McRae Dirt 2
4. Recension: 50 Cent: Blood on the Sand
5. Recension: The Punisher: No Mercy

Relaterade inlägg tack vare Yet Another Related Posts Plugin.