Recension: Mirror´s Edge
Mirror´s Edge utspelar sig i en fiktiv framtid där FRA-lagen inte kommer i närheten av det övervakningssamhälle man kastas in i och hur det framställs. Ett perfekt samhälle sett till ytan men bakom fasaden döljer sig korruption och orättvisor. Det enda sättet att leverera viktig information är med hjälp av så kallade ”runners”. Genom att hoppa från hustak till hustak undanflyr dem de kameror som sitter uppsatta runt omkring på gatorna i staden. Faith är en av dem och spelets huvudperson.
Få med mig hade väl trott att svenska DICE skulle stå får en så innovativ spelupplevelse som Mirrors Edge bjuder på. Spelföretaget som snöat in på FPS och krig i och med Battlefield-serien har med sitt nya spel vänt upp och ner på hur ett spel sett ur förstapersonsvy ska se ut. Inbillningen av att allt i genren måste innehålla massa våld och skjutande är onödig. Mirror’s Edge erbjuder nåt annat. DICE är inte först med att använda perspektivet på ett annorlunda sätt än vad vi är vana vid men gör något eget som känns fräscht och nytt.
Presentationen är något utöver det vanliga. Medan många spel numera går åt det skitiga, bruna och mörka hållet så gör Mirror´s Edge tvärtom. Den högteknologiska staden man rör sig i är avskalad och bländande kritvit. Det hela ser väldigt smakfullt ut och andas framtid. När man inte skuttar omkring på hustaken så rör man sig bland annat i färgglada kontorslandskap, ventilationstrummor och övergivna byggarbetsplatser. Allt smälter samman och bildar en minst sagt annorlunda miljösammansättning. I bland avbryts spelet av flashliknande mellansekvenser i bästa animestil. De passar helt klart in i spelets visuella stil och levererar handlingen på ett kompetent sätt, inte spektakulärt men kompetent som sagt.
Det finns ett problem med spelet. Jag tänker på upprepningarna som spelkonceptet innebär. Man dör väldigt ofta i Mirrors Edge och behöver därför spela om många av partierna flera gånger. Detta känns väldigt tröttsamt på sina ställen. Jag gillar att spelet är svårt men jag hade gärna sett någon tillbakaspolarknapp direkt snodd från Prince of Persia: Sands of Time eller nåt i den stilen. Upplägget med ett plattformsspel, som det till största delen kan benämnas som, i förstapersonsvy är för övrigt superb. Faith´s fysik när hon springer och utför sina rörelser känns oerhört verklighetstrogna men är ändå lätta att utföra.
Plus:
Den läckra men framförallt annorlunda grafiken
Faith´s fysik och plattformshoppandet
Kombinationen av FPS och plattform
Minus:
De upprepande partierna och de många dödsfallen
Men trots detta är verkligen Mirror´s Edge en frisk fläkt i spelvärlden som ingen får missa. Den grafiska stilen är verkligen en fröjd för ögat och genrekorsningen känns som en perfekt kombination. Om DICE ger det ett försök till så kan de vara nåt verkligt stort på spåret.
Titel: Mirrors Edge
Format: Xbox 360, Playstation 3, PC
Betyg: 
Hitta bästa pris på Mirror´s Edge på Pricerunner.





Har nu klarat hela spelet och jag tycker att det är ett av de bästa FPS- spelen jag har spelat hittils. Har kanske inte spelat så många men är oerhört imponerad.
Det som du nämner med att man dör ofta kan stämma till en viss grad men det beror väl på hur duktig man är som spelare, jag kommer själv ihåg vissa gånger jag dog på samma plats och det var lite frustrerande, men jag tycker att dom har löst det bra genom att man inte behöver ta om hela banan utan bara just den delen där man dog, på så sätt klarar man av att hitta ”lösningen” snabbare.
Nånting som jag däremot tycker att dom borde ha gjort är ett lite längre spel.
Annars är det ett kanon spel som jag fastnade för när jag provade demot.
Har nu klarat hela spelet och jag tycker att det är ett av de bästa FPS- spelen jag har spelat hittils. Har kanske inte spelat så många men är oerhört imponerad.
Det som du nämner med att man dör ofta kan stämma till en viss grad men det beror väl på hur duktig man är som spelare, jag kommer själv ihåg vissa gånger jag dog på samma plats och det var lite frustrerande, men jag tycker att dom har löst det bra genom att man inte behöver ta om hela banan utan bara just den delen där man dog, på så sätt klarar man av att hitta ”lösningen” snabbare.
Nånting som jag däremot tycker att dom borde ha gjort är ett lite längre spel.
Annars är det ett kanon spel som jag fastnade för när jag provade demot.