Recension – Halo Wars | Spelbloggen på PriceRunner

22 februari 2009 - 21:19

Tobias

Halo Wars utspelar sig före Halo spelen och ger bland annat en bakgrund till det stora kriget som Master Chief blir inblandad i. Spelet släpps den 27:e Februari, men redan nu kan du ta del av Pricerunners egna reflektioner om spelet. Kan verkligen ett RTS-spel på konsol vara någonting att ha?

Det ska erkännas att är det något jag inte är, så är det en van strategispelare. De få gånger jag tar mig an denna genre är det oftast spel där jag i lugn och ro kan planera mina steg. Halo Wars tillhör RTS-genren (Real Time Strategy), vilket innebär att jag måste hålla koll på mina truppers framsteg, samtidigt som jag uppdaterar min bas eller blir överfallen från alla olika håll och kanter i realtid. Jag tog därför detta spel som en liten utmaning, någon gång måste jag sätta mig in dessa spel också.

Till och börja med är Halo Wars ruggigt snyggt. Mellansekvenserna är riktigt välgjorda och röstskådespelarna känns övertygande. Även det vanliga spelandet är en fröjd för ögat. Ensemble Studios har verkligen lagt ner väldigt mycket arbete på både miljöer och detaljer. Synd bara att tiden inte finns att studera alla de vackra landskapen närmare. All ens uppmärksamhet läggs nämligen på att försöka irra omkring med sin markör för att ta reda på vad som egentligen sker på slagfältet.

Vilket leder oss in på ett av många irritationsmoment. Kartan är så pass inzoomad att det är otroligt svårt att få en överblick av det storskaliga kriget som pågår. Jag hade kunnat förlåta detta om det funnits en möjlighet att trycka fram en karta som visade hela området. Nu är detta inte möjligt, utan istället får man förlita sig på den pytte-ytte-lilla kartan uppe i högra hörnet. Visst, det finns ett antal snabbkommandon för att snabbt komma åt dina trupper och basen. Men i alla fall jag lyckas alltid trycka fel, så istället för att hamna vid fronten, försvinner mig markör bort till en av mina baser.

För att spinna vidare på kontrollen så är den i mångt och mycket kompetent, men inte mer än så. Bland annat stör jag mig något otroligt på att det inte är möjligt att själv välja ut de specefika trupper jag vill ska ingå i en specefik pluton. Du kan antingen markera alla trupper du äger, alla som syns i bild eller en enskild figur. Hur svårt skulle det varit att implementera en funktion som gör att jag kan trycka på fyra enskilda figurer så att de ingår i samma grupp. Nej, istället är jag tvungen att klicka på en enskild soldat, förflytta den en bit från alla andra trupper, välja ut nästa figur jag vill ha och flytta den till samma position som den första soldaten, för att sedan upprepa proceduren tills jag har de trupper som jag vill ha i samma pluton.

När det gäller trupperna är tanken att det ska finnas någon form av strategi, där vissa trupper är effektiva mot andra. Men då alla trupper går att uppgradera så att de egentligen kan slå mot vilken trupp som helst så försvinner poängen litegrann. I slutändan handlar det om att den sida som har störst armé vinner. Detta märks speciellt när man går online och spelar mot mänskligt motstånd. Förlorar du någon av dina baser till motståndaren har du svårt att komma igen och skulle du förlora en större strid kan du lika bra lägga dig ner och vifta med den lilla vita flaggan.

Även om det verkar som att spelet bara känns som en enda stor vårta på stortån, så finns det glädjeämnen också. Jag har redan nämnt mellansekvenser och grafiken. Bakgrundsmusiken ligger som en vacker slöja över hela spelet och ger den perfekta atmosfären. Spelet blir även dubbelt så roligt i co-op läge. I och med det kan du och en vän dela upp ansvaret mellan er där en kan lägga sitt fokus på att sparka lite Covenent stjärt, medan den andra lever The Sims-liv och bygger bas.

Positivt Plus:
Vacker som en tavla
Funktionsduglig RTS på konsol