Man måste så här i efterhand ändå säga att det första spelet i serien fick oförtjänt mycket kritik. Peter Molyneux må ha skrytit lite väl mycket inför lanseringen men även om man saknade vissa moment i spelet så var det ett oerhört charmigt äventyr. Den stora öppna världen som den kallats inför släppet var snarare rätt linjär men det vann åtminstone mitt hjärta på grund utav andra premisser. Den här gången tycks vår kära Molyneux i alla fall lugnat ner sig en aning och den hype som omgav det första spelet har tonats ner rejält.

I Fable II har ytterligare 500 år passerat och man inleder det hela antingen som en liten pojke eller flicka beroende på vad man väljer. Spelet startar i slummen där bror och syster en dag blir tipsade av en mystisk kvinna att köpa en magisk speldosa från en kringresande köpman. Det hela leder till att spelets handling, med temat hämnd, tar fart och därefter ligger till grund för hela äventyret. Storyn är kanske inte spelets höjdpunkt, men den fungerar. Det som lyfter Fable II till oanade höjder är världen där allt utspelar sig – Albion.

Aldrig tidigare har jag blivit så charmad av en polygonuppbyggd spelvärld som i Fable II. De olika miljöerna växlar från lummiga skogar till mörka grottor och allt är oerhört omsorgsfullt återskapat. Lionhead har verkligen överträffat sig själva när det gäller den stämning och atmosfär man känner av samtidigt som man färdas genom Albion. Allt känns levande och den vackert uppmålade sagovärlden ursäktar faktiskt många av spelets brister. För även om dialogerna är begränsade, karaktärsanimationerna fula, grafiken buggig och att vissa uppdrag inte är speciellt underhållande så vill man ändå inte stänga av och försvinna från denna lekfulla fantasivärld, man vill verkligen stanna kvar.

Förutom att spelet verkligen ser fantastiskt ut är det mesta sig likt från föregångaren. Enkelt sagt är Fable II är som ettan, fast med extra allt. Till nyheterna hör den hund som numera följer vår hjälte. Men interaktionen mellan spelare och hund är aldrig så värst påtaglig egentligen. Man kan mata den, kasta bollar som den kan hämta och den känner av när det finns en skatt i närheten. Det sistnämnda är egentligen hundens enda nyttiga användningsområde. Den kan förvisso hjälpa till i striderna men där tillför den oftast inte speciellt mycket. Den är ett trevligt inslag och det känns trots allt lite charmigt att alltid ha den trogna byrackan springande bredvid sig oavsett vad man tar sig för.

Det finns som sagt ett par saker som drar ner helhetsintrycket en aning. Jag har tidigare som hastigast nämnt några men det kanske mest irriterande är de långa laddningstiderna. Albion är dessvärre inte en sömnlös värld där man kan röra sig helt fritt utan är indelad i olika sektioner. Så fort det är dags att förflytta sig mellan två olika destinationer så avbryts spelet och en laddningsskärm tar vid. Detta förstör lite av den mysiga stämningen och man blir lätt frustrerad över allt väntande. Dessutom känns co-op-delen lite haffsig. Man kan idiotiskt nog inte flytta över sin egna karaktär när man ska besöka sin kompis version av Albion utan måste istället välja någon av de sex förutbestämda hjältarna som finns att tillgå. Detta gör att mycket av spelets magi går förlorad. Det här spelläget kunde verkligen varit pricken över ”i”, men lämnar nu istället en bitter eftersmak.

Vill man kan man verkligen gotta ner sig i alla saker som spelet har att erbjuda och om man hellre vill spela det som vilket vanligt actionäventyr så går det också utmärkt. Men det är det förstnämnda som gör spelet extra intressant. Om man vill finns det otroligt mycket att göra. Kanske vill du bara vill agera familjefar, köpa hus och gå till skogen och hugga ved som vilken Svensson som helst. Är du typen som gillar att tjäna pengar så går det finfint att köpa och ta över en affärsrörelse. Man kan till och med att råka ut för könssjukdomar om inte är noga med att skydda sig. Som sagt, det finns saker att göra om man känner för det.

Plus:
Stämningen och atmosfären som genomsyrar spelet
Musiken och rösterna

Minus:
De irriterande laddningstiderna
Co-op-läget är inte speciellt genomtänkt

Fable II blir vad du själv gör det till.

Titel: Fable II
Format: Xbox 360

Betyg:

Hitta bästa pris på Fable II på PriceRunner

Relaterade inlägg:

1. Extrapris på Fable
2. Fable III på X10
3. Recension: Street Fighter 4 – En andra åsikt
4. Recension: ‘Splosion Man
5. Recension: Street Fighter IV

Relaterade inlägg tack vare Yet Another Related Posts Plugin.