Det brukar talas om kopior. Mest populärt brukar det väl vara att dra fram termen ”God of War-kopia” då många tredjepersonssactionspel inspirerat sig av Sonys anrika serie om den ilsksinte krigsguden. Men det har då sällan rört sig om högprofilstitlar, med en stor utgivare i ryggen som pumpat in åtskilliga slantar i projektet med allt vad det innebär av utvecklingskostnader och marknadsföring. Ja, fram tills nu då, det vill säga.

Det Electronic Arts-utgivna slafsarspelet Dante’s Inferno når nämligen butikerna på torsdag och jag har suttit med recensionsversionen under de senaste dagarna. Ett spel som mer än något annat kan stämplas med den något uttjatade etiketten ”God of War-kopia”. Och jag frågar mig: vart går egentligen gränsen för hur mycket man får plagiera från ett annat spel? Eller får och får, det finns ju ingen lag som hindrar spelmakare från att göra detta – men vad känns liksom okej?

Missförstå mig inte nu. Att låna idéer och spelmoment från andra spel är bara helt naturligt. Det har gjorts i alla tider, och hade det inte fungerat på det viset skulle nog många genrer ha varit helt stillastående. Men det är en väsentlig skillnad mellan att plocka upp de bästa bitarna från genresyskonen, tillsätta några egna idéer och sy in det i en egen, personlig kostym – och att bara utan vidare kopiera allt rakt av och sen verkligen inte bemöda sig med att blanda i några som helst egna ingredienser.

Ju längre jag kommer i Dante’s Inferno, desto mer konfunderad blir jag över att Visceral Games ens kan släppa ifrån sig spelet utan att skämmas. Under tiden som jag progresserar genom helvetets nio cirklar presenteras jag hela tiden för nya spelmekaniska moment, grafiska detaljer och berättartekniska grepp som inte bara för tankarna till en viss annan spelserie – utan snarare är som urklippta ur den. Det känns helt enkelt som om de suttit med kalkeringspappret på bordet och handgripligen ritat av Sony Santa Monicas God of War-spel till punkt och pricka. Animationerna och attackerna är i princip likadana, kameravinklarna lägger sig på samma ställen, musiken känns ofta märkligt bekant och olika former av energikällor sliter man loss på samma sätt som Kratos alltid gjort – obligatoriskt med några frenetiska knapptryck. Självklart finns här också bossar som då och då ska slås sönder i närgångna Quick Time Events-moment, allra helst regisserade enligt Sony Santa Monicas mall, så att man bara väntar på att Kratos när som helst ska dyka upp och skrika ”Atheeenaaa!!” med sitt bastantaste stridsvrål. Det finns fler exempel, men min poäng har väl gått fram vid det här laget (hoppas jag).

När man sedan lägger ihop alla skamlösa stölder som Dante’s Inferno proppats sprängfullt med – i kontrast till de närmast obefintliga, egna inslagen – kan man bara ställa sig frågan: har det inte gått för långt? Har inte gränsen passerats för vad som är okej?

Enligt mig har den det, även om det inte per automatik gör spelet dåligt (för det är det inte – bara väldigt oinspirerande). Visceral Games är samma studio som hösten 2008 gav oss det superba skräckactionspelet Dead Space; ett spel som också lånade en hel del moment från andra spel, men som – tillskillnad mot Dante’s Inferno – också tillförde fräscha inslag till genren och samtidigt målade upp en intressant skådeplats. Med det i åtanke är det smått obegripligt att Dante’s Inferno, å sin sida, inte blev mer än ett styltigare God of War förlagt till helvetet. Om detta grundar sig i att spelet i själva verket bara är ett enkelt ihoprafsat (eller ihopklistrat kanske jag bör säga?) beställningsjobb kan man bara spekulera i, men att de – mer eller mindre – bara har tagit ungefär alla moment som finns i God of War, berövat dem på sin spelmässiga udd och placerat allt i en tråkigare miljö är naturligtvis väldigt tråkigt att se. Och har man överhuvudtaget inte högre ambitioner än att göra någon annans spel i en ny förklädnad, ja, då kan man väl lika gärna låta bli att göra spelet överhuvudtaget. Eller?

Notera att ovanstående text inte ämnar framställa spelet som dåligt på något sätt; bara att det är skamligt hur mycket ett sådant stort företag (vare sig skulden bärs av utvecklaren eller utgivaren) tillåts kopiera rakt av, utan att ens stuva om konceptet med egna idéer.

Relaterade inlägg:

1. Borderlands bakom kulisserna
2. Spel under granen? Guide till hetaste julklappsspelen
3. Super Street Fighter 4 utannonserat
4. Trailer till Final Fantasy XIII
5. Launch-trailer för Modern Warfare 2

Relaterade inlägg tack vare Yet Another Related Posts Plugin.